Många hundägare känner igen det starka band de har mellan sin hund och sig själva. För många är en hund en familjemedlem. Men vilken typ av relation ur en vetenskaplig synvinkel hittar du när du tittar djupare på relationen mellan människor och deras hundar?
En viljestark myt lever i hundvärlden som säger att hundar är opportunister som föredrar personen som matar dem. Men är det verkligen så eller går kopplingen djupare än så?
Studier har visat att relationen mellan människa och hund går mycket djupare än att hunden bara ser människan som ett sätt att få mat.
Hund-människa relationen
En studie tittade på hundar som bodde tillsammans och hur det skulle påverka den andra genom att ta bort en av dem. De började med att bara ta bort en av hundarna från hens normala miljö, och lämnade den andra hunden och förväntade sig att se en förändring i den återstående hundens beteende och ökade tecken på stress. Blodproverna och beteendeobservationerna kom dock tillbaka oförändrade.
De flyttade sedan båda hundarna till en främmande miljö och förväntade sig att så länge båda hundarna var tillsammans skulle de hålla sig lugna och ingen ökning av stressnivåerna skulle ses. Men det var tvärtom. Forskarna fann förhöjda nivåer av stress i både beteende och blodprov trots att hundarna var tillsammans.
Nu är här det intressanta – när ägaren var med hundarna i den nya miljön hittades ingen beteendemässig eller fysiologisk stress hos hundarna. Hundarna förblev lugna och hade självförtroendet att utforska rummet och gick då och då tillbaka till sin ägare som för att få stöd. Den här studien bevisar att relationen mellan människa och hund är djupare än först förväntat.
Den säkra och osäkra relationen
En hunds relation till sin människa kan karakteriseras som lik den relation eller koppling man finner mellan föräldrar och deras barn. Mänskliga psykologer har funnit att relationen mellan föräldrar och deras barn kan vara säker eller osäker.
En säker relation innebär att barnet blir upprört när föräldrarna lämnar hen men återgår till att leka eller roa sig när föräldrarna kommer tillbaka. En säker relation indikerar att föräldrarna är lyhörda för sitt barns behov och följaktligen svarar på dem.
Motsatsen gäller för en osäker relation mellan ett barn och hens föräldrar. Om relationen är osäker blir barnet upprört när föräldrarna går men förblir upprört efter att föräldrarna kommit tillbaka. Barnen var klängiga vid sina föräldrar och ointresserade av andra vuxna. Den osäkra relationen visar att föräldrarna är inkonsekventa i sitt svar på sitt barns behov. Ibland svarar de, ibland inte.
Hur är detta relaterat till hundar?
Tja, forskare har också funnit att samma förhållande gäller för hundar och människor. Hundar med en säker anknytning till sina människor uppvisar mindre beteendeproblem i allmänhet och detta gäller särskilt för separationsångestfall, som är vanligare hos hundar med en osäker relation till sin människa.
En annan studie visade exakt hur lik kopplingen är när man jämför hundar och deras ägare med barn och föräldrar.
Här testade de hur hundar skulle reagera när deras ägare lämnade dem. De introducerade först både ägaren och hunden till ett okänt rum. Hunden kunde utforska fritt och leksaker fanns tillgängliga för lek. En främling gick sedan in och började umgås med hunden, och sedan gick deras ägare, kort följt av främlingen, så att hunden lämnades ensam i rummet.
När ägaren lämnade observerade forskarna hur hunden skulle reagera och fann att hundarna reagerade precis som de barn som beskrivits ovan. Hundar med en säker koppling till sin ägare skulle utforska rummet och leka medan ägaren var där, men när ägaren lämnade slutade alla hundar att engagera sig och blev istället oroliga och ointresserade av att umgås med främlingen. När ägaren kom tillbaka gick hundarna tillbaka till att leka och utforska.
Hundarna med en osäker relation till sin ägare, fortsatte att vara oroliga och klängiga även efter att deras ägare kommit tillbaka och visat stressrelaterade beteenden.
Denna studie visar tydligt hur lik kopplingen är mellan hundar och deras människa och ett barn och hens föräldrar. Det stöds ytterligare av hur människor talar till hundar som också har visat sig vara exakt samma sätt som föräldrar talar till sina barn. Vi gör detta utan att ens tänka på det.
Det är inte bara beteendemässigt att vi behandlar barn och hundar på samma sätt. Fysiologiskt har forskare nu funnit att du får samma Oxytocin-boost av att vara med din hund som du gör när du är med ditt barn. (Läs mer om effekterna av Oxytocin här)
En sista studie visar hur stort en hunds förtroende är för sina människor. Hundar fick välja mellan 2 skålar, där endast en innehöll godis. Hundarna fick instruktioner från sin ägare och en främling på vilken skål de skulle gå till. Resultaten visade att trots att ägarna kontinuerligt visade hunden att gå till den tomma skålen, medan främlingen alltid pekade på skålen med godis, så följde hundarna fortfarande sina ägares signaler och ignorerade signalerna från främlingen.
Från denna studie kan vi därför avslöja myten om att hundar är opportunister som föredrar personen som matar dem. Kopplingen mellan människa och hund är mycket djupare och mer komplex än så. Det handlar om en djup koppling fylld av tillit och kärlek.
Källar:
Konok, V. et al. 2015. Influence of owners’ attachment style and personality on their dogs’ (Canis familiaris) separation-related disorder. PLoS ONE 10, eo118375
Rehn, T., Keeling, L.J. 2016. Measuring dog-owner relationships: Crossing boundaries between animal behaviour and human psychology. Applied Animal Behaviour Science 183, 1-9.
Romero, T. et al. 2014. Oxytocin promotes social bonding in dogs. Proc. Natl. Acad. Sci. U.S.A. 111, 9085-9090
Tuber, D.S. et al. 1996. Behavioural and glucocorticoid responses of adult domestic dogs (Canis familiaris) to companionship and social separation. Journal of Comparative Psychology 110, 103-108
